Inlägget gjort

Freedom is yours if you want it. You just don’t know what you need.

Spiritualized Press Photo

Spiritualized Press Photo
”Freedom is yours if you want it. You just don’t know what you need.” – Jason Pierce

I onsdags anordnade jag den tjugonde Slörullen, en social cykeltur till olika platser i Göteborg. Denna gång cyklade vi till GBG Bamboo Bikes, några entusiaster som bygger cykelramar av bambu. Det blev en trevlig kväll och när vi satt där och snackade formulerade Dan-Eric Archer, en av grundarna av GBGBB det så fint: nyckeln till frihet är ett billigt boende.

Jag kände för att blogga denna afton. Hur får en ett billigt boende? Jag fick häromveckan ett erbjudande på en etta på 38 kvm för 2300, i Krokslätt, fast på Göteborgssidan. Det skulle vara billigare än de 2700 jag betalar för mina 26 kvm vid Wieselgrensplatsen idag. Haken var att duschen var i källaren så jag bangade det. Nu finns en tvåa med balkong för 4300 här i Gamla Kvillebäcken, som jag gillar att kalla det som en kontrast till Nya Kvillebäcken, Långängen i de flestas mun. Jag har kikat på huset, klurat ut vilken balkong det är, att den är bakom ett träd så det blir nog inte så mycket kvällssol och dagtid är jag ju på kafét. Idéer om att en tvåa skulle göra att jag skulle ”hosta” fler folk från Couchsurfing då det inte skulle innebära samma intetgörande av privatliv som det är att ha folk på soffan i min lilla etta, det skulle ju gå att stänga dörren. Det skulle även innebära att en skulle kunna hyra ut rummet och sova på soffan ibland för att dryga ut hyran. Inte för att allmännyttan skulle godkänna en sådan uthyrning, men det känns som halva Göteborg finansierar sina utlandssemestrar med AirBnb nuförtiden, så jag kanske skulle släppa på mina principer.

Jag inser att det här är i-landsproblem deluxe. Hur hamnade jag då här? 2005 hyrde jag en fyra i Bergsjön tillsammans med två vänner, på den tiden var det lättare att få tag på större lägenheter än små. Så tror jag det är fortfarande? I drygt två år bodde jag i den där fyran, jag stod på kontraktet och en polare flyttade ut för att ge plats åt en annan, till slut hade vi slut på polare som ville bo i Bergsjön och vi började hyra ut till bekanta och bekantas bekanta. Stämningen i mini-kollektivet (Mustikkakangas grannar var det officiella namnet, ”seperatistiska manskollektivet Carpe Penis” var det inofficiella) blev en annan och jag bytte fyran mot ettan jag nu har i den interna kön. En av de absolut bästa grejerna med allmännyttebolagen är dessa interna köer, där hittar du lägenheter innan de hamnar på Boplats (vilket de gör om de inte hittar någon internt).

Jag trodde att jag firade tioårsjubileum i denna lägenhet nu i sommar och tänkte styra upp ”inflyttningsfest” eftersom jag inte hade någon, men den får visst vänta tills jag räknat rätt, till nästa år. Häromåret lärde jag känna Joakim, som under universitetstiden i Linköping skrev upp sig i bostadskö i Stockholm, Malmö, Uppsala och Göteborg. Således har han lite kötid både här och där. Jag snodde idén och du får gärna sno den av mig. Sharing is caring. Jag har ingen som helst tanke på att flytta till Stockholm, men om tio år så kanske jag känner för det och då har jag en faktiskt chans att få en lägenhet. Det kostar mig några hundra om året. Nästa år fyller min systerson sjutton, då börjar jag ge honom världens tristaste och smartaste present. Treat yo’self.

Malmö
https://www.boplatssyd.se/registration-choice

Stockholm
https://bostad.stockholm.se/Minasidor/login/Registrera/

Göteborg
https://nya.boplats.se/registrera/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *