Du känner igen Lotta Lundgren från tv-serien Landet Brunsås eller kanske från hennes blogg som sedan blev boken Om jag var din hemmafru. Nu är hon aktuell med nya TV-serien Historieätarna som har premiär på SVT på torsdag klockan nio. Hon tipsar om att andra avsnittet, om 70-talet, är hennes favorit än så länge. Vi passade på att fråga henne några frågor om musik!
Brukar du ha musik på när du lagar mat? Om så är fallet, vad brukar sätta igång fantasin?
Ganska sällan faktiskt. Jag lyssnar på musik på samma sätt som jag äter mat — med närvaro och intensitet. Spelar jag för bra musik tappar jag bort mig själv vid spisen och glömmer vad jag håller på med. Musik kan vara farligt, man får så starka känslor. Igår lagade jag något improviserat arabiskt samtidigt som jag lyssnade på Feist och blev så begeistrad att jag skar av yttersta topplocket på höger långfinger. Så jag brukar lyssna på radio istället. P1, Alex och Sigges podcast, Radiolab eller Värvet.
Tycker du att det bör spelas musik på en restaurang?
Nej, jag tycker nog inte det. Man äter för snabbt då och får svårt att prata med varandra, och det är liksom det som är själva poängen med att äta tillsammans — att man får prata med varann.
Nämn ett roligt konsertminne!
Gud, vad ska jag välja? Kanske Entombed på Magasinet i Göteborg i början av 90-talet. Jag var tjugo och bland de äldsta i hela lokalen, och nästan den enda som var tjej. Om jag spelade i band skulle jag ha velat ha precis den publiken. Alltså maniska femtonåringar som rörde sig så synkroniserat att det såg ut som om de var förprogrammerade till musiken. Som en enda organism.
Hur konsumerar du musik idag?
I lurar. När jag cyklar, städar, går mellan olika platser, åker taxi eller kollektivt. Sen försöker jag spela musik för mina barn, de är fyra och sex år och verkar ha medfött värdelös musiksmak, så man måste hjälpa de på traven. Men man kan bli överraskad av vad som biter på dem. Vi har lyckats få in dem på Den svenska björnstammen, Olle Ljungström och Arcade Fire. Daniel Adams-Ray gillade de också. Och Florence + the Machine. Men mycket annat som jag gillar funkar inte alls.
Spelar du något själv?
Jag har sjungit, förr. Jag har en liten gles och rolig röst som lyckas låta som när en skolklass på mellanstadiet har musiklektion. Man kan höra den köra i bakgrunden på några av spåren på Timo Räisänens första platta. Och så sjunger jag lite Alice Babs i vårt sista avsnitt av Historieätarna. Fast det blir nog bortklippt.
Om du hamnade på en öde ö med bara kokosnötter som föda och en batteridriven vinylspelare som sällskap, vilka tre skivor hade du velat spisa?
Åh, vilken mardröm. Neil Young — Harvest Moon. Alison Krauss & The Union Station — New Favourite och Winhill/Losehill — Swing of sorrow, om den ens finns på vinyl.
Vad är bästa soundtracket i sängkammaren?
Det ska inte vara någon musik i sängkammaren. Jag har annat för mig där.