Inlägget gjort

There is power in a union. Not in my knee.


Billy Bragg – There is power in a union.

Idag satt jag kvar efter jobbet och skrev lite på vad Llaman ska bli, därefter blev det fackmöte och jag föreslog att vi skulle försöka få en ergonom att komma till jobbet och säga hur vi ska sitta. Annars var det väl det vanliga snacket och vi fick reda på att företaget har fått det att låta som att det är Skatteverket som kräver att företaget ska ta ut parkeringsavgift för mina kollegor som kör bil till jobbet. I själva verket tror jag att det är ett sätt att försöka suga ut lite extra pengar ur den del av företaget som nu inte går med vinst (då vi inte gick med på en lönedumpning för två år sedan – det slutade med att vi fick frysta löner i tre år). Yep, så vi är tydligen Sveriges bästa betalda färdtjänstchaufförer, men det är fortfarande skitkasst betalt. Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hände med det gamla kollektivavtalet, beställningstrafiksavtalet. Det gick i vart fall ut så nu går vi på det helt värdelösa taxiavtalet. Så är min vardag. Nu tänkte jag dra ut och sätta upp några sådana här.

Inlägget gjort

”Jag tar aldrig av min keps, Jan!”


Vi välkomnar vår nya skribent Anette Lind till Llaman och hon debuterar med en text om komikern Kalle Lind som pratar punkig skolpolitik och musicerande kristdemokrater, vi kommer i fortsättningen vända lite på steken och fråga musikfrågor till personer som vi kanske inte i första hand förknippar med musik, precis på samma sätt som vi inte förknippar alla musiker vi har intervjuat med mat. Hoppas ni också tycker det är kul! Härmed lämnar vi över ordet till Anette:

Flera svenska politiker bär på popstjärnedrömmar. Det står klart när man läser nya boken 52 festliga riksdagsledamöter. I den berättar Kalle Lind om kristdemokraten som tog sig ton i talarstolen, finansministern som blev låttextsstoff och om moderaten som skrev lite för burleska melodier. Llama Lloyd träffade författaren för ett samtal om rock och dess skenbara motsats: Den osexiga riksdagspolitiken.

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund får ofta beröm för sin ”objektivt” goda smak när det kommer till musik. På spotify-listan Hägglund lanserade inför valet 2010 finns bland andra Elvis Costello, Pink Floyd och Cardigans och när han blev nyvald som partiledare i fjol nämnde han David Bowies ”Heroes” som ett passande soundtrack. Men skulle han någonsin ställa sig upp i riksdagen och sjunga själv? Förmodligen inte, eftersom den rollen redan fyllts av partikamraten Roland Utbult. Den 27 april 2011 fick Roland Utbult feeling när han skulle hålla ett anförande om vanvårdade barnhemsbarn. Stående i talarstolen sjöng han ett stycke ur egenkomponerade sången Elsas visa och fortsatte sedan lugnt sitt tal. 

Händelsen finns med i 52 festliga riksdagsledamöter, en bok där författaren och komikern Kalle Lind gräver fram lustiga fakta om svenska politiker förr och nu. Kalle Lind kallar det ett ”demokratisk-estetiskt” problem, om fler ledamöter skulle få för sig att börja skråla i riksdagen. ”Vill vi lyssna till Annie Lööf i Imperiets Jag är en idiot eller Gustav Fridolin i Du lillgamla, du fria?”, frågar han sig. Kanke inte. Eller kanske ändå. Visst är tanken på det snustorra riksdagshuset som en pampig rockarena liiite lockande?

Anette: Vilket band du hade velat se uppträda i plenisalen?

Kalle: Plenisalen är lite som en amfiteater, men ledamöterna sitter ju nertryckta på stolar, så det är svårt för dem att rocka. En gång när The Bear Quartet uppträdde var det bara keyboardisten som satt och spelade deras låtar. De valde att presentera sig med ett performancetänkande snarare än ett poptänkande. Så de hade säkert kunna använda plenisalen till något konstnärligt intressant, även om de antagligen vägrat av politiska skäl.

A: Hur bra är talarstolen för en politiker som vill marknadsföra sig som artist?

K: Enda gången någon gjort det blev det löpsedel, men jag tror bara det funkar en gång. Om Roland Utbult hade dragit upp gitarr och orkester nästa gång hade han kanske fått en löpsedel till. Sen kommer talmannen säga till: ”Så här kan vi inte ha det, Roland! Det här är ett seriöst forum!”.

Om sossen Kjell-Olof Feldt, Sveriges finansminister under 80-talet, närde en dröm om att sjunga visor i talarstolen vet vi inte. I 52 festliga riksdagsledamöter får vi bara möta honom som ofrivillig rockpoet. Socialdemokraterna drev förslaget om att införa löntagarfonder (i korthet: en väg att ge fackförbunden del i ägandet i privata företag), men Kjell-Olof Feldt var inte frälst. Under en debatt i riksdagen skrev han följande rim på en papperslapp:

”Löntagarfonder är ett jävla skit / men nu har vi baxat dem ända hit”.

Feldts svekfulla rim fångades på bild av en fotograf och medieskandalen var ett faktum. Vad han föga anade då var att händelsen senare skulle hyllas av schlagerartisten Pontus Platin och ökände producenten Billy Butt i låten Fonderna är skit.

A: Finns det någon annan politisk groda som du hade velat se musiksatt?

K: Svensk riksdagspolitik framstår som så oerhört osexigt och man kommenterar den tyvärr inte så mycket i popmusik. Jag inbillar mig att det gjorts mycket i England. The Clash och Billy Bragg har säkert utgått från vad Margaret Thatcher sagt. Men om jag haft ett popband hade vi nog kommenterat saker som alliansregeringen sagt och gjort. Som Jan Björklunds skolpolitik. Keps i klassrummet, det hade kunnat bli pop av det. Lite punk. ”Jag tar aldrig av mig min keps, Jan! Jag tar aldrig av mig min keps, Jan!”.



A: Det låter ju skitpunkigt.

K: Jag gillar den sortens ofinurliga uppkäftighet. Även om jag är elak ibland när jag skriver vill jag vara det på ett snyggt vis och inte bara säga: ”Reinfeldt är ett jävla rövhål”. Det är inte så finurligt. Punken är mer primitiv och det finns mycket humor i att vara rättfram. Du kan vara mycket grövre och direkt i pop jämfört med skriven text, eftersom popen bygger på känslor, snarare än intellekt.



A: Det hade blivit stelt i moshpiten om man tvingats stå där och tänka efter.

K: Jo, precis. Proggbandet Blå Tåget skrev åtta minuter långa, resonerande låtar om till exempel USA:s efterkrigspolitik där de gick igenom allt decennium för decennium. Det är ju inte så svängigt, men det går att göra.

Ofinurlig, men på ett helt annat sätt, var moderata riksdagsledamoten Carl Axel Roslund, som också finns med i Kalle Linds bok. 2002 släppte han en skiva med namnet Mina egna sånger. På skivan hittar man låten Åh en sån natt, där Roslund snickrat ihop en något våldsam sexakt:

”Hon stod i parterr
och jag red’na som en märr
och jag slog’na på truten så det börja bloa
Sen sa jag till henne: Din förbannade gnoa!”

Inte helt otippat fick Roslund en del kritik för den ofräscha kvinnosyn som låten verkade spegla.

A: Vilken nuvarande riksdagsledamot skulle du sätta ditt förtroende till för att spåna fram en (förhoppningsvis lite bättre) hit?

K: Det finns inte så många osäkrade revolvrar i riksdagen nuförtiden, som är helt tokiga. De flesta är välkammade och så oerhört medietränade. Men Fredrik Federley (Centerpartiet) hade kunnat bli en utmärkt housemakare, han har ett konstnärligt och popkulturellt intresse. Något jävligt mycket storstad, jävligt queer, larger-than-life-musik. Hade (migrationsminister) Tobias Billström gjort musik hade det blivit som Uno Svenningsson. Slätkammat, urvattnat och intetsägande. Federley är en posör och posörer gör bättre popmusik. Bowie gjorde bättre musik än Uno Svenningsson, den måste du ge mig?

Text: Anette Lind
Bild: Anders Roos / Roos & Tegnér

Types of handmade and handcrafted jewellery made from semi
xvideos if you one of DIY person

Do These Models Have Tapeworm
video porno gratis the hour glass

Adorn your Dining room with the Antique Pine Hutch
SW BOX primarily due to a decrease in Active Representatives

Latest Fishing Technology and Fishing Gears
porno Fashions of the 60s

Buy Designer Clothes Wholesale at Asianfashion4u
porn The menu consists of a variety of classic Italian favorites

Jeans and How to Find a Pair That Really Fit
anime porn you’ll be able to work well outfit shades

celebrated the best of beauty with glamour
free hd porn of course you look like you trying to be something you not

Get a Good Start With Flying Rc Cessna 182
cartoon porn The net margin

How to Nail a Job Interview
DirectFix could find no adverse evidence

Establishing a Business for Men’s Fragrances and Perfumes
FixjeiPhone whose brands include Catherine’s

5 fabulous fashion finds for Mother’s Day
kamagra mix and Gucci bags

H fights AIDS with fashion
iphone 5 screen replacement though flashier and more stylish than real life

Swing SLEEVELESS TEXTURE POLO W
wholesale iphone parts one week at a time

The Australian Ugg Boots Phenomenon
no no Apple is already rumored to be working on a quad core processor

What is a Hearts and Arrows Diamond
burberry schal air nike air jordan 9 retro metallic wedding lines

How is the quality of Vince Camuto shoes
valentino outlet 25 excellent taste marketing communications dissertation hunt issues and answers that will assist

Inlägget gjort

Way Out West – tre små band 2/3.


Förra året gjorde jag ett blandband till min kamrat Camilas 25-årsdag, hon är således född 1986 och idén var att bara använda låtar släppta det året. En av ganska få bra skivor jag hittade från det året var Billy Braggs Talking with the Taxman about Poetry. Det ska bli gött att knyta näven igen.

Uppdaterad spotify-lista.

I Break Horses krockade med Lower Dens på Primavera så jag såg tyvärr bara hälften av Maria Lindén och hennes lilla band. Om Blur är tråkiga och ni ändå inte ska försöka klubba får ni verkligen inte missa dessa Stockholmare!

Wilco gjorde 2000-talets bästa skiva med Yankee Hotel Foxtrot för drygt 10 år sedan och även om flera av skivorna därefter varit jävligt tråkiga är det svårt att slita sig när nåt så perfekt som Jesus Etc. går igång (av den anledning kom jag aldrig till Thee Oh Sees på Primavera Sound…) Live är de alltid utsökta, se eller se om.

När det gäller klubbar på fredagen är jag rätt lost på fredagen. Jag gillade Waters som tydligen är en av snubbarna från splittrade Port O’Brien. Swans känner jag inte för, John Maus kanske? Nej, jag går nog hem efter I Break Horses, 30+ som jag är. Jonathan Richman tidigt på lördagen ju!